Historik

 

Historik

Tystberga Biodlareförening 90 år 2007

skriven av Thomas Rafstedt

Tystberga Biodlareförening bildades vid möte hos komminister E. Torsander, L:a Sulsta den 5 juli 1917. Genom affischering hade biintresserade kallats och biinstruktör Hammarbäck från Saltskog demonstrerade de olika kuporna, modersamhällena och svärmarna för året. Han visade hur man använde rökpust och vilken nytta man har av densamma.

Till styrelse valdes

Ordf.              komminister E. Torsander

Trädgårdsmästare G.B. Andersson, Björksund

Kassör           skollärare Wassberg

Suppl             inspektor Pettersson (bilden)

Suppl.            skomakare Karlsson

Revisor          inspektor Pettersson

Revisor          fru Torsander

Fem protokollförda möten hölls 1917. Den 2:a september var medlemstalet 11. 22 halm- och 6 ramkupor invintrades. Folkhushållningskommisionen beviljade en tilldelning av 7 kg socker till ramkupa och 4 kg till halmkupa. 86 kg socker inköptes till ett pris av 65 öre/kg.

1917-1930 var aktiviteten mycket livlig. 3-4 vandringskurser hölls årligen. Man åkte från bigård till bigård och under en instruktörs ledning utfördes det arbete som för tillfället var aktuellt. Man kransade under halmkuporna för att få dem högre och därmed få dem att rymma mer honung. På hösten ”trummades” bina från halmkuporna till nya halm- eller ramkupor. De närvarande åskådarna fick vidkännas många stick och måste ofta rymma fältet p.g.a. den omilda behandlingen bina fick utstå. Bihandskar och slöjor användes sällan och bina beskrivs ofta som mycket argsinta och jagande folk och fä på flykten.

På 1930-talet sjunker intresset för biodling och såväl antalet medlemmar som bisamhällen minskar. Trots tillbakagången går ändå utvecklingen åt rätt håll. Halmkuporna som börjar bli pesthärdar för amerikansk yngelröta eldas upp och ersätts av de i alla avseenden ändamålsenligare ramkuporna. Några italienska drottningar köps in och bedöms som mycket lovande, men kunskaperna om avelsarbete med bin är vid den här tiden mycket dålig och de nya drottningarna kan inte utnyttjas på rätt sätt.

1939 kallas instruktör John Lindberg, Stigtomta, till Tystberga för att leda kurs och kontrollera hälsotillståndet hos bina. Lindberg konstaterar yngelröta i många bisamhällen. Vid Snickarhult, Ekekulla och Nygård var angreppen svåra. Lindbergs besök blev en väckarklocka för biodlarna. Dåliga bikupor och dåliga bisamhällen eldas upp och intresset för biodlingen och det italienska biet får ett lyft.

Andra världskriget 1939-1945, med avspärrning och livsmedelsransonering, fick till följd att antalet biodlare och bisamhällen ökar kraftigt. Hösten 1944 invintrades 167 bisamhällen och 1947 hade föreningen 47 medlemmar.

Under 1950- och -60-talen är Rudolf Andersson, Mårtensberg, den biodlare som för biodlingen framåt. Många studiebesök gjordes i hans välskötta bigård och många är de italienska drottningar som via Victor Janheim i Kungsör hamnat i Rudolfs bikupor.

Avkomma efter de italienska bina blev ofta parade med inhemska bin vilket fick till följd att bibeståndet i trakten vitaliserades. Bättre motståndskraft mot sjukdomar, ökad skörd av honung och vax. Men även nackdelar påvisades. Extremt sticklystna korsningar blev ofta resultatet och svärmlusten i förhållande till föräldragenerationen ökade betydligt.

På 1970-talet minskar antalet medlemmar och bisamhällen men en ny utveckling är på gång, ”Buckfastbiet”. 1969 importerar Elmer Johnsson, Laholm, de första Buckfastdrottningarna från USA. Till Tystberga kom Buckfast 1973. Det var Gustaf Johansson, Lindvägen, som var först och ska ha äran av detta för biodlingen så viktiga steg. Vid instruktionsmöte den 21 augusti 1976 fanns i Gustaf och Rut Johanssons bigård 14 st. Buckfastsamhällen vars drottningar importerades från USA. Fromma och svärmtröga bin som dessutom lämnar god avkastning. Skärpta regler för import av bin sätter för några år stopp för Buckfastbiets vidare spridning men sedan 1980-talet kan vi köpa svenskodlade Buckfast, såväl linjeparade för vidare avel som friparade för pollinering och honungsproduktion.

Ovastående sammanställning är hämtad från jubileumsskriften som gavs ut till Tystberga Biodlareförenings 70-årsjubileum 1987.

Vad har då hänt under de därpå följande 20 åren? Medlemsantalet har ökat och ligger idag på 28 medlemmar, av vilka en del är familjemedlemmar. Antalet aktiva biodlare i föreningen är ca 17 st. Antalet bisamhällen har sedan början av 1980-talet ökat dramatiskt till drygt 300, vilket beror på att några biodlare i föreningen har biodlingen som hel- eller deltidssyssla. Merparten av biodlarna har biodlingen som hobby med 5-10 bisamhällen. Skördarna av honung har minskat sedan 1970-talet, vilket till delar kan förklaras med det förändrade kulturlandskapet med betydligtmindre areal betesmarker och därmed blomrikedom. Idag ligger skördarna på 30-50 kg honung per samhälle, med toppar på 100 kg. De bin som idag dominerar är Buckfastbina. Föreningen har en drottningodlarklubb och avlar fram produktiva och snälla bin som även är motståndskraftiga mot sjukdomar. Klubben producerar 300-400 drottningar per år, dels för eget behov men också för försäljning. För aveln används öar i skärgården som parningsstationer. Ringsö och Stendörren är de som är viktigast härvidlag. Sedan några år tillbaka har vi drabbats av varroakvalstret, en parasit som sprider virus till bina och som måste bekämpas regelbundet för att inte samhällena ska duka under. Beskrivningarna av bina i ovanstående sammanställning visar att bina var sticklystna och svärmbenägna. Dessa förhållanden är i dag till större delen bortavlade och de bin vi arbetar med är fredliga och produktiva.

Liksom i början av föreningens verksamhet är biodlarmötena även idag en viktig del av verksamheten. Vi träffas under vintern och håller kurser och snickrar och under sommaren träffas vi vid några tillfällen i olika bigårdar för att diskutera säsongens biodlingsverksamhet.  

Ordförande i föreningen har sedan 1950 till 1992 varit Folke Andersson, Skogsvägen, fortfarande aktiv som bl.a. drottningodlare. Från 1993 till 2004 var Walter Stany, Pilvägen, ordf. och därefter har Arne Kardell, Furulund, tagit över ordförandeklubban. Sekreterare sedan 1982 har varit Thomas Rafstedt, Gärdesta.

För dig som vill veta mer om termer som att ”trumma” bin, kransa en halmkupa, bidrottning, parningsstation kontakta gärna någon i styrelsen för Tystberga Biodlarförening.

Vi välkomnar nya medlemmar, är ni nyfikna på bin och biodling så kontakta oss.